ergonomiskt

Att etik handlar om vad som är det rätta och hur man bör bete sig vet de flesta. Vad som däremot inte är så välkänt är internetetik. Hur man bör bete sig på internet. Problemet med detta är att internet är globalt, det finns över allt. Och över allt har man olika åsikter om vad som är etiskt korrekt att göra.

I Kina till exempel äter man hundar. Det anser de flesta människor i Sverige som oetiskt.

Så när någon i Kina lägger upp ett recept på nätet om hur man bäst tillagar en terrier kommer antagligen Anna från Sverige bli chockad när hon råkar hitta det i jakt på ett recept till dagens middag.

Det går inte att ha en gemensam åsikt om vad som är okej och inte när så många människor med så många olika kulturer är inblandade. Jag tror inte heller att det kommer bli någon sorts etik på nätet någonsin.

Det finns för många användare och för många sätt att komma undan regler och licenser.

Internet är laglöst. Även om vissa länder har lagar gällande hur man får använda internet så finns det alltid sätt att komma runt dom. Internetanvändarna ligger alltid minst ett steg före.

Att det inte finns några riktiga lagar är ett av de stora problemen med internet.

På grund av dess snabba utveckling har inte lagstiftarna hunnit med. Det tar lång tid att stifta en lag, och på den korta tid som internet har vuxit fram har det inte hunnits med.

Ett annat problem är att internet ständigt utvecklas. Det spelar ingen roll hur många lagar som stiftas.

Det kommer alltid finnas nya problem, nya lösningar och nya sätt att undkomma lagen.

Internet är, och kommer förbli, laglöst.

På internet finns det tillgänglig information om vilket ämne och område som helst.

Denna information går att ladda ner och förvara i användarens system. De flesta människor tror att när nånting är publicerat på internet så blir det automatiskt allas rätt att använda denna fakta och den får därmed användas hur som helst. Detta är ett problem då denna fakta kan missbrukas och användas mot upphovsmannens vilja. Kanske tar man en bild som någon annan har gjort, från dennes hemsida, lägger upp den på sin egen och påstår att det var en själv som skapade den.

Detta är ändå i relativt liten skala, och gör inte så värst mycket skada, jämfört med andra siter.

Hemsidor som The Pirate Bay låter användarna ladda ned, sprida vidare och använda information utan någon som helst hänsyn till upphovsmännen. Varje dag laddas flera tusentals piratkopierade filer ned. Bakom alla dessa filmer, böcker och låtar som laddas ned finns det regissörer, skådespelare, författare, artister och producenter som har kämpat hårt med sina verk.

Självklart förtjänar de betalt för sitt arbete. Istället anser människor att det är deras rättighet att få titta på film och lyssna på musik gratis. Tänk om folk skulle sluta betala för sig på restauranger och i mataffärer eftersom de anser att de har rätt att äta mat gratis. Det fungerar inte. Bara för att de har ett jobb i underhållningsbranschen betyder inte det att de inte ska få betalt.

Nerladdningen av piratkopierat material ökar hela tiden, fler och fler får upp ögonen för hur "toppen" det är med gratis film. Även om det finns regeringar och människor som försöker stoppa det.

I Sverige har vi Ipred-lagen. Den går ut på att svensk domstol ska kunna kräva information om abonnenter från internetleverantörer. Detta för att lättare få tag på och stoppa illegala fildelare.

Det finns två olika sorters fildelare.

De stora hajarna som sprider vidare tusentals filmer, musik och program varje dag, till tusentals människor. Dessa människor är lite som datorhackers, de ligger alltid steget före. De vet hur de ska göra för att bli osynliga på nätet och omöjliga att spåra. Det finns ingen chans att de blir avskräckta av någon lag.

Sen har vi de vanliga människorna, kollegorna, klasskompisarna, grannarna.

De som laddar ner för eget bruk. De som gillar att ha en ny film att kolla på söndagarna eller en ny skiva att lyssna till när de lagar mat. De som laddar ner i små skalor. De som skulle bli avskräckta av en lag som Ipred. De var de som blev avskräckta av Ipred.

När lagen först trädde i kraft minskade mängden internettrafik, och detta höll i sig ett tag.

Folket var avskräckta. Hoten om stora böter och domstol hade påverkat folket. Men tiden gick och ingenting särskilt hände. Visst fanns det fall och människor blev straffade, men det var alldeles för få.

Snart började de vanliga människorna ladda ner igen.

Datortrafiken gick upp och allt var som vanligt igen.

Problemet är alltså att även om det finns straff så är de antingen för låga eller för enkla att komma undan. Risken att åka fast är för liten för att folk ska sluta. Om riksdagen verkligen vill få bukt på problemet med illegal nedladdning måste de ta i med hårdhandskarna. Fler människor måste straffas och böterna måste bli högre. De borde prata mer om illegal fildelning och kanske ha lite reklamkampanjer, ungefär som IQ, som vill minska användningen av alkohol. Något sånt tror jag skulle nå ut till fler människor och därmed även få dem på andra tankar gällandes fildelning.